Se här.
En hand.
Jag sträcker ut en hand.
Bildligt talat, alltså, för internet går inte att greppa, så mycket har till och med jag förstått, trots min ringa ålder.
Jag har ju bloggat ett tag nu.
Och jag börjar få smak för det.
Det är kul, det är det.
Men ensamt, ack så ensamt.
Cyberrymden är så stor, och jag är så liten.
Så nu undrar jag om det finns några andra små personer där ute.
Kanske någon som har en egen blogg.
Eller någon som vill skriva ett gästinlägg på min.
Eller bara en liten kommentar.
Kommunikation, samtal, dialog.
Det skulle värma, det skulle det.
Det var bara det.
Hej så länge.
Hej du lilla varelse!
Världen är enorm! Tänk så mycket du kommer
att möta, lära dig, fundera över, glädjas åt och
kanske vara ledsen över…. förlita dig på dina
närapersoner och deras närapersoner
Kram till dig
hallå?
HALLÅ!