Häromdagen var det, svårt att säga exakt när.
Jag låg på skötbordet, log och gjorde mig till, allt för att få ligga kvar så länge som möjligt, för jag gillar verkligen att ligga där, bara veva med armar och ben, njuta av blöjfriheten, kissa lite om andan faller på. En av närapersonerna har fixat fint med ett par virkade lila ugglor som dinglar från en fasttejpad grillpinne. Perfekt höjd, och de ser helt sjuka ut underifrån de där ugglorna. Men de är snälla, det är de.
Hursomhelst, häromdagen när jag låg där hände nåt riktigt fett, en milstolpe i min utveckling om jag får säga det själv. Jag vevade på som vanligt, jobbade med bålmusklerna, och då, rätt vad det var, rullade jag runt från rygg till mage. Det kom liksom från ingenstans, utan att jag ens försökte. Jag har ju tränat på det här i veckor nu, gungar i sidled, pendlat med armarna. Utan att lyckas. Men nu bara hände det. Out of the blue liksom. Så sjukt najs.
Närapersonen höll på och fipplade med papperskorgen när det hände, och hen såg rätt förvånad ut när hen vände sig om kan jag säga. Förbluffad på ett lite starstruck sätt. Sa att jag var duktig, bra jobbat, och så vidare, klappade mig på ryggen och viftade med den där läskiga rosavita miniåsnan i nyllet på mig.
När jag väl hade hamnat på mage lyckades jag inte ta mig tillbaka till ryggläge igen, och det var väl ett litet minus i kanten, men ändå, så mäktigt.
Respekt liksom.
Och nu? Hur går det nu med rullandet?
Inte alls! Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, har försökt i flera dagar (tror jag) att få tillstånd samma manöver men det är som förgjort. Det bästa jag har åstadkommit är att hamna i nån märklig position på sidan med armen låst under kroppen, och det kan du ju föreställa dig hur bekvämt det är.
Men men, jag övar på, ingen ko på isen och så vidare.
Jag ska nog få kläm på det.
Bli först att kommentera